Obesitas- och diabetesbehandling med GLP-1/GIP-läkemedel är långvarig behandling som kräver kontinuerlig uppföljning av effekt, biverkningar och dosjustering. I dag bygger uppföljningen ofta på att patienten själv hör av sig vid problem. En strukturerad modell vänder på det — vården ser mönster innan patienten behöver larma.
Modell Tre lager: data → status → insats
1. Patientdata
- Vikt, BMI, midjemått
- Preparat och aktuell dos
- Rapporterade biverkningar
- Hunger/mättnadskänsla
- Provsvar (blodsocker, blodfetter, lever/njure)
2. Statusbedömning
- Automatisk eller manuell sammanvägning
- Trafikljus per patient, inte bara per prov
- Tydliga, dokumenterade tröskelvärden
- Uppdateras löpande, inte bara vid schemalagt besök
3. Insats
- Läkare (dosbeslut, medicinsk bedömning)
- Sjuksköterska (triage, tät kontakt)
- Dietist / fysioterapeut (kroppssammansättning)
- Kurator (stigma, motivation, ätmönster)
Trafikljus Statuskategorier och vad de utlöser
Varför detta är mer än ett bekvämlighetsverktyg: Kunskapsunderlaget om primärvårdens obesitasarbete pekar på att processmått som besöksfrekvens är ett svagt kvalitetsmått — "hög besöksfrekvens utan utfall är en kvalitetsbrist, inte en framgång". En trafikljusmodell gör motsatsen möjlig: färre onödiga besök för patienter som går bra, snabbare insats för dem som riskerar avbrott eller komplikation.
Om ursprunget till modellen
Trelagersmodellen (patientdata → statusbedömning → insats) är en generalisering av beprövad klinisk uppföljningspraxis för kronisk sjukdom — samma princip används redan inom diabetesvård och hjärtsviktsmottagningar i svensk primärvård. Den är inte hämtad från någon namngiven extern verksamhet och ska läsas som ett generiskt förslag, inte en beskrivning av en specifik befintlig lösning.